Olgaspokesedately,rhythmically,andshewalkedlikeapilgrimwoman,witharapid,anxiousstep。Everydayshereadthegospel,readitaloudlikeadeacon;agreatdealofitshedidnotunderstand,butthewordsofthegospelmovedhertotears,andwordslike“forasmuchas“and“verily“shepronouncedwithasweetflutteratherheart。ShebelievedinGod,intheHolyMother,intheSaints;shebelievedonemustnotoffendanyoneintheworld——notsimplefolks,norGermans,norgypsies,norJews——andwoeeventothosewhohavenocompassiononthebeasts。
ShebelievedthiswaswrittenintheHolyScriptures;andso,whenshepronouncedphrasesfromHolyWrit,eventhoughshedidnotunderstandthem,herfacegrewsoftened,compassionate,andradiant。
“Whatpartdoyoucomefrom?“Maryaaskedher。
“IamfromVladimir。OnlyIwastakentoMoscowlongago,whenI
waseightyearsold。“