forthathousehappenstobeMYhouse,andIhavereasontobelievethatwhathesaidwastrue。
Well!Imadenohaltthere,andIsoondroppedtheveryqueersmallboyandwenton。OvertheroadwheretheoldRomansusedtomarch,overtheroadwheretheoldCanterburypilgrimsusedtogo,overtheroadwherethetravellingtrainsoftheoldimperiouspriestsandprincesusedtojingleonhorsebackbetweenthecontinentandthisIslandthroughthemudandwater,overtheroadwhereShakespearehummedtohimself,’Blow,blow,thouwinterwind,’ashesatinthesaddleatthegateoftheinnyardnoticingthecarriers;allamongthecherryorchards,appleorchards,corn-
fields,andhop-gardens;sowentI,byCanterburytoDover。There,theseawastumblingin,withdeepsounds,afterdark,andtherevolvingFrenchlightonCapeGrinezwasseenregularlyburstingoutandbecomingobscured,asiftheheadofagiganticlight-
keeperinananxiousstateofmindwereinterposedeveryhalf-
minute,tolookhowitwasburning。