第7章
加入书架 A- A+
点击下载App,搜索"McTeague",免费读到尾

  Hecountedouttoherthepriceofallherjunk,grudgingeachpieceofmoneyasifithadbeenthebloodofhisveins。Theaffairwasconcluded。

  ButZerkowstillhadsomethingtosay。AsMariafoldedupthepillow-caseandrosetogo,theoldJewsaid:

  “Well,seehereaminute,we’ll——you’llhaveadrinkbeforeyougo,won’tyou?Justtoshowthatit’sallrightbetweenus。“Mariasatdownagain。

  “Yes,IguessI’llhaveadrink,“sheanswered。

  Zerkowtookdownawhiskeybottleandaredglasstumblerwithabrokenbasefromacupboardonthewall。Thetwodranktogether,Zerkowfromthebottle,Mariafromthebrokentumbler。Theywipedtheirlipsslowly,drawingbreathagain。Therewasamoment’ssilence。

  “Say,“saidZerkowatlast,“howaboutthosegolddishesyoutoldmeaboutthelasttimeyouwerehere?“

  “Whatgolddishes?“inquiredMaria,puzzled。

  “Ah,youknow,“returnedtheother。“TheplateyourfatherownedinCentralAmericaalongtimeago。Don’tyouknow,itranglikesomanybells?Redgold,youknow,likeoranges?“

  “Ah,“saidMaria,puttingherchinintheairasifsheknewalongstoryaboutthatifshehadamindtotellit。“Ah,yes,thatgoldservice。“

  “Tellusaboutitagain,“saidZerkow,hisbloodlesslowerlipmovingagainsttheupper,hisclaw-likefingersfeelingabouthismouthandchin。“Tellusaboutit;goon。“

  Hewasbreathingshort,hislimbstrembledalittle。Itwasasifsomehungrybeastofpreyhadscentedaquarry。Mariastillrefused,puttingupherhead,insistingthatshehadtobegoing。

  “Let’shaveit,“insistedtheJew。“Takeanotherdrink。“Mariatookanotherswallowofthewhiskey。“Now,goon,“repeatedZerkow;“let’shavethestory。“Mariasquaredherelbowsonthedealtable,lookingstraightinfrontofherwitheyesthatsawnothing。

  “Well,itwasthisway,“shebegan。“ItwaswhenIwaslittle。Myfolksmusthavebeenrich,oh,richintothemillions——coffee,Iguess——andtherewasalargehouse,butIcanonlyremembertheplate。Oh,thatserviceofplate!

  Itwaswonderful。Thereweremorethanahundredpieces,andeveryoneofthemgold。Youshouldhaveseenthesightwhentheleathertrunkwasopened。Itfairdazzledyoureyes。Itwasayellowblazelikeafire,likeasunset;

  suchaglory,allpileduptogether,onepieceovertheother。Why,iftheroomwasdarkyou’dthinkyoucouldseejustthesamewithallthatglitterthere。Therewa’n’tapiecethatwassomuchasscratched;everyonewaslikeamirror,smoothandbright,justlikealittlepoolwhenthesunshinesintoit。Therewasdinnerdishesandsouptureensandpitchers;andgreat,bigplattersaslongasthatandwidetoo;andcream-jugsandbowlswithcarvedhandles,allvinesandthings;anddrinkingmugs,everyoneadifferentshape;anddishesforgravyandsauces;andthenagreat,bigpunch-bowlwithaladle,andthebowlwasallcarvedoutwithfiguresandbunchesofgrapes。Why,justonlythatpunch-bowlwasworthafortune,Iguess。Whenallthatplatewassetoutonatable,itwasasightforakingtolookat。Suchaserviceasthatwas!Eachpiecewasheavy,oh,soheavy!andthick,youknow;thick,fatgold,nothingbutgold——red,shining,puregold,orangered——andwhenyoustruckitwithyourknuckle,ah,youshouldhaveheard!Nochurchbelleverrangsweeterorclearer。Itwassoftgold,too;youcouldbiteintoit,andleavethedentofyourteeth。Oh,thatgoldplate!Icanseeitjustasplain——solid,solid,heavy,rich,puregold;nothingbutgold,gold,heapsandheapsofit。Whataservicethatwas!“

  Mariapaused,shakingherhead,thinkingoverthevanishedsplendor。Illiterateenough,unimaginativeenoughonallothersubjects,herdistortedwitscalledupthispicturewithmarvellousdistinctness。Itwasplainshesawtheplateclearly。Herdescriptionwasaccurate,wasalmosteloquent。

  Didthatwonderfulserviceofgoldplateeverexistoutsideofherdiseasedimagination?WasMariaactuallyrememberingsomerealityofachildhoodofbarbaricluxury?WereherparentsatonetimepossessedofanincalculablefortunederivedfromsomeCentralAmericancoffeeplantation,afortunelongsinceconfiscatedbyarmiesofinsurrectionists,orsquanderedinthesupportofrevolutionarygovernments?

  Itwasnotimpossible。OfMariaMacapa’spastpriortothetimeofherappearanceatthe“flat“absolutelynothingcouldbelearned。Shesuddenlyappearedfromtheunknown,astrangewomanofamixedrace,saneonallsubjectsbutthatofthefamousserviceofgoldplate;butunusual,complex,mysterious,evenatherbest。

  ButwhatmiseryZerkowenduredashelistenedtohertale!

  Forhechosetobelieveit,forcedhimselftobelieveit,lashedandharassedbyapitilessgreedthatcheckedatnotaleoftreasure,howeverpreposterous。Thestoryravishedhimwithdelight。Hewasnearsomeonewhohadpossessedthiswealth。Hesawsomeonewhohadseenthispileofgold。

  Heseemednearit;itwasthere,somewherecloseby,underhiseyes,underhisfingers;itwasred,gleaming,ponderous。Hegazedabouthimwildly;nothing,nothingbutthesordidjunkshopandtherust-corrodedtins。Whatexasperation,whatpositivemisery,tobesoneartoitandyettoknowthatitwasirrevocably,irretrievablylost!A

  spasmofanguishpassedthroughhim。Hegnawedathisbloodlesslips,atthehopelessnessofit,therage,thefuryofit。

  “Goon,goon,“hewhispered;“let’shaveitalloveragain。

  Polishedlikeamirror,hey,andheavy?Yes,Iknow,I

  know。Apunch-bowlworthafortune。Ah!andyousawit,youhaditall!“

  Mariarosetogo。Zerkowaccompaniedhertothedoor,urginganotherdrinkuponher。

  “Comeagain,comeagain,“hecroaked。“Don’twaittillyou’vegotjunk;comeanytimeyoufeellikeit,andtellmemoreabouttheplate。“

  Hefollowedherastepdownthealley。

  “Howmuchdoyouthinkitwasworth?“heinquired,anxiously。

  “Oh,amilliondollars,“answeredMaria,vaguely。

  WhenMariahadgone,Zerkowreturnedtothebackroomoftheshop,andstoodinfrontofthealcoholstove,lookingdownintohiscolddinner,preoccupied,thoughtful。

  “Amilliondollars,“hemutteredinhisrasping,gutturalwhisper,hisfinger-tipswanderingoverhisthin,cat-likelips。“Agoldenserviceworthamilliondollars;apunch-

  bowlworthafortune;redgoldplates,heapsandpiles。

  God!“

  CHAPTER4

  Thedayspassed。McTeaguehadfinishedtheoperationonTrina’steeth。Shedidnotcomeanymoretothe“Parlors。“

  Mattershadreadjustedthemselvesalittlebetweenthetwoduringthelastsittings。Trinayetstooduponherreserve,andMcTeaguestillfelthimselfshamblingandungainlyinherpresence;butthatconstraintandembarrassmentthathadfolloweduponMcTeague’sblunderingdeclarationbrokeuplittlebylittle。Inspiteofthemselvestheyweregraduallyresumingthesamerelativepositionstheyhadoccupiedwhentheyhadfirstmet。

  ButMcTeaguesufferedmiserablyforallthat。HeneverwouldhaveTrina,hesawthatclearly。Shewastoogoodforhim;toodelicate,toorefined,tooprettilymadeforhim,whowassocoarse,soenormous,sostupid。Shewasforsomeoneelse——Marcus,nodoubt——oratleastforsomefiner-

  grainedman。Sheshouldhavegonetosomeotherdentist;

  theyoungfellowonthecorner,forinstance,theposer,theriderofbicycles,thecourserofgrey-hounds。McTeaguebegantoloatheandtoenvythisfellow。Hespieduponhimgoinginandoutofhisoffice,andnotedhissalmon-pinknecktiesandhisastonishingwaistcoats。

  OneSunday,afewdaysafterTrina’slastsitting,McTeaguemetMarcusSchoulerathistableinthecarconductors’

  coffee-joint,nexttotheharnessshop。

  “Whatyougottodothisafternoon,Mac?“inquiredtheother,astheyatetheirsuetpudding。

  “Nothing,nothing,“repliedMcTeague,shakinghishead。Hismouthwasfullofpudding。Itmadehimwarmtoeat,andlittlebeadsofperspirationstoodacrossthebridgeofhisnose。Helookedforwardtoanafternoonpassedinhisoperatingchairasusual。Onleavinghis“Parlors“hehadputtencentsintohispitcherandhadleftitatFrenna’stobefilled。

  “Whatdoyousaywetakeawalk,huh?“saidMarcus。“Ah,that’sthething——awalk,alongwalk,bydamn!It’llbeoutasight。Igottotakethreeorfourofthedogsoutforexercise,anyhow。OldGrannisthinkstheyneedut。We’llwalkouttothePresidio。“

  Oflateithadbecomethecustomofthetwofriendstotakelongwalksfromtimetotime。OnholidaysandonthoseSundayafternoonswhenMarcuswasnotabsentwiththeSieppestheywentouttogether,sometimestothepark,sometimestothePresidio,sometimesevenacrossthebay。

  Theytookagreatpleasureineachother’scompany,butsilentlyandwithreservation,havingthemasculinehorrorofanydemonstrationoffriendship。

  Theywalkedforupwardsoffivehoursthatafternoon,outthelengthofCaliforniaStreet,andacrossthePresidioReservationtotheGoldenGate。Thentheyturned,and,followingthelineoftheshore,broughtupattheCliffHouse。Heretheyhaltedforbeer,Marcusswearingthathismouthwasasdryasahay-bin。Beforestartingontheirwalktheyhadgonearoundtothelittledoghospital,andMarcushadletoutfouroftheconvalescents,crazedwithjoyattherelease。

点击下载App,搜索"McTeague",免费读到尾