第42章
加入书架 A- A+
点击下载App,搜索"The Witch and other Stories",免费读到尾

  Allseemedsuddenlytorealizethattherewasnotanemptyvoidbetweenearthandheaven,thattherichandthepowerfulhadnottakenpossessionofeverything,thattherewasstillarefugefrominjury,fromslavishbondage,fromcrushing,unendurablepoverty,fromtheterriblevodka。

  “Defender!Mother!“sobbedMarya。“Mother!“

  Butthethanksgivingserviceendedandtheikonwascarriedaway,andeverythingwentonasbefore;andagaintherewasasoundofcoarsedrunkenoathsfromthetavern。

  Onlythewell-to-dopeasantswereafraidofdeath;therichertheywerethelesstheybelievedinGod,andinthesalvationofsouls,andonlythroughfearoftheendoftheworldputupcandlesandhadservicessaidforthem,tobeonthesafeside。

  Thepeasantswhowereratherpoorerwerenotafraidofdeath。TheoldfatherandGrannyweretoldtotheirfacesthattheyhadlivedtoolong,thatitwastimetheyweredead,andtheydidnotmind。TheydidnothinderFyoklafromsayinginNikolay’spresencethatwhenNikolaydiedherhusbandDeniswouldgetexemption——toreturnhomefromthearmy。AndMarya,farfromfearingdeath,regrettedthatitwassoslowincoming,andwasgladwhenherchildrendied。

  Deaththeydidnotfear,butofeverydiseasetheyhadanexaggeratedterror。Themeresttriflewasenough——astomachupset,aslightchill,andGrannywouldbewrappeduponthestove,andwouldbeginmoaningloudlyandincessantly:

  “Iamdy-ing!“

  Theoldfatherhurriedoffforthepriest,andGrannyreceivedthesacramentandextremeunction。Theyoftentalkedofcolds,ofworms,oftumourswhichmoveinthestomachandcoilroundtotheheart。Aboveall,theywereafraidofcatchingcold,andsoputonthickclotheseveninthesummerandwarmedthemselvesatthestove。Grannywasfondofbeingdoctored,andoftenwenttothehospital,wheresheusedtosayshewasnotseventy,butfifty-eight;shesupposedthatifthedoctorknewherrealagehewouldnottreather,butwouldsayitwastimeshediedinsteadoftakingmedicine。Sheusuallywenttothehospitalearlyinthemorning,takingwithhertwoorthreeofthelittlegirls,andcamebackintheevening,hungryandill-tempered——withdropsforherselfandointmentsforthelittlegirls。OnceshetookNikolay,whoswalloweddropsforafortnightafterwards,andsaidhefeltbetter。

  Grannyknewallthedoctorsandtheirassistantsandthewisemenfortwentymilesround,andnotoneofthemsheliked。AttheIntercession,whenthepriestmadetheroundofthehutswiththecross,thedeacontoldherthatinthetownneartheprisonlivedanoldmanwhohadbeenamedicalorderlyinthearmy,andwhomadewonderfulcures,andadvisedhertotryhim。Grannytookhisadvice。Whenthefirstsnowfellshedrovetothetownandfetchedanoldmanwithabigbeard,aconvertedJew,inalonggown,whosefacewascoveredwithblueveins。Therewereoutsidersatworkinthehutatthetime:anoldtailor,interriblespectacles,wascuttingawaistcoatoutofsomerags,andtwoyoungmenweremakingfeltbootsoutofwool;Kiryak,whohadbeendismissedfromhisplacefordrunkenness,andnowlivedathome,wassittingbesidethetailormendingabridle。Anditwascrowded,stifling,andnoisomeinthehut。TheconvertedJewexaminedNikolayandsaidthatitwasnecessarytotrycupping。

  Heputonthecups,andtheoldtailor,Kiryak,andthelittlegirlsstoodroundandlookedon,anditseemedtothemthattheysawthediseasebeingdrawnoutofNikolay;andNikolay,too,watchedhowthecupssucklingathisbreastgraduallyfilledwithdarkblood,andfeltasthoughtherereallyweresomethingcomingoutofhim,andsmiledwithpleasure。

  “It’sagoodthing,“saidthetailor。“PleaseGod,itwilldoyougood。“

  TheJewputontwelvecupsandthenanothertwelve,dranksometea,andwentaway。Nikolaybeganshivering;hisfacelookeddrawn,and,asthewomenexpressedit,shrankuplikeafist;hisfingersturnedblue。Hewrappedhimselfupinaquiltandinasheepskin,butgotcolderandcolder。Towardstheeveninghebegantobeingreatdistress;askedtobelaidontheground,askedthetailornottosmoke;thenhesubsidedunderthesheepskinandtowardsmorninghedied。

  Oh,whatagrim,whatalongwinter!

  TheirowngraindidnotlastbeyondChristmas,andtheyhadtobuyflour。Kiryak,wholivedathomenow,wasnoisyintheevenings,inspiringterrorineveryone,andinthemorningshesufferedfromheadacheandwasashamed;andhewasapitifulsight。Inthestallthestarvedcowsbelloweddayandnight——aheart-rendingsoundtoGrannyandMarya。Andasill-luckwouldhaveit,therewasasharpfrostallthewinter,thesnowdriftedinhighheaps,andthewinterdraggedon。AtAnnunciationtherewasaregularblizzard,andtherewasafallofsnowatEaster。

  Butinspiteofitallthewinterdidend。AtthebeginningofApriltherecamewarmdaysandfrostynights。Winterwouldnotgiveway,butonewarmdayoverpowereditatlast,andthestreamsbegantoflowandthebirdsbegantosing。Thewholemeadowandthebushesneartheriverweredrownedinthespringfloods,andallthespacebetweenZhukovoandthefurthersidewasfilledupwithavastsheetofwater,fromwhichwildducksroseupinflockshereandthere。Thespringsunset,flamingamonggorgeousclouds,gaveeveryeveningsomethingnew,extraordinary,incredible——justwhatonedoesnotbelieveinafterwards,whenoneseesthoseverycoloursandthoseverycloudsinapicture。

  Thecranesflewswiftly,swiftly,withmournfulcries,asthoughtheywerecallingthemselves。Standingontheedgeoftheravine,Olgalookedalongtimeatthefloodedmeadow,atthesunshine,atthebrightchurch,thatlookedasthoughithadgrownyounger;

  andhertearsflowedandherbreathcameingaspsfromherpassionatelongingtogoaway,togofarawaytotheendoftheworld。ItwasalreadysettledthatsheshouldgobacktoMoscowtobeaservant,andthatKiryakshouldsetoffwithhertogetajobasaporterorsomething。Oh,togetawayquickly!

  Assoonasitdriedupandgrewwarmtheygotreadytosetoff。

  OlgaandSasha,withwalletsontheirbacksandshoesofplaitedbarkontheirfeet,cameoutbeforedaybreak:Maryacameout,too,toseethemontheirway。Kiryakwasnotwell,andwaskeptathomeforanotherweek。ForthelasttimeOlgaprayedatthechurchandthoughtofherhusband,andthoughshedidnotshedtears,herfacepuckeredupandlookeduglylikeanoldwoman’s。

  Duringthewintershehadgrownthinnerandplainer,andherhairhadgonealittlegrey,andinsteadoftheoldlookofsweetnessandthepleasantsmileonherface,shehadtheresigned,mournfulexpressionleftbythesorrowsshehadbeenthrough,andtherewassomethingblankandirresponsiveinhereyes,asthoughshedidnothearwhatwassaid。Shewassorrytopartfromthevillageandthepeasants。SherememberedhowtheyhadcarriedoutNikolay,andhowarequiemhadbeenorderedforhimatalmosteveryhut,andallhadshedtearsinsympathywithhergrief。Inthecourseofthesummerandthewintertherehadbeenhoursanddayswhenitseemedasthoughthesepeoplelivedworsethanthebeasts,andtolivewiththemwasterrible;

  theywerecoarse,dishonest,filthy,anddrunken;theydidnotliveinharmony,butquarrelledcontinually,becausetheydistrustedandfearedanddidnotrespectoneanother。Whokeepsthetavernandmakesthepeopledrunken?Apeasant。Whowastesandspendsondrinkthefundsofthecommune,oftheschools,ofthechurch?Apeasant。Whostolefromhisneighbours,setfiretotheirproperty,gavefalsewitnessatthecourtforabottleofvodka?AtthemeetingsoftheZemstvoandotherlocalbodies,whowasthefirsttofallfoulofthepeasants?Apeasant。Yes,tolivewiththemwasterrible;butyet,theywerehumanbeings,theysufferedandweptlikehumanbeings,andtherewasnothingintheirlivesforwhichonecouldnotfindexcuse。Hardlabourthatmadethewholebodyacheatnight,thecruelwinters,thescantyharvests,theovercrowding;andtheyhadnohelpandnonetowhomtheycouldlookforhelp。Thoseofthemwhowerealittlestrongerandbetteroffcouldbenohelp,astheywerethemselvescoarse,dishonest,drunken,andabusedoneanotherjustasrevoltingly;thepaltriestlittleclerkorofficialtreatedthepeasantsasthoughtheyweretramps,andaddressedeventhevillageeldersandchurchwardensasinferiors,andconsideredtheyhadarighttodoso。And,indeed,cananysortofhelporgoodexamplebegivenbymercenary,greedy,depraved,andidlepersonswhoonlyvisitthevillageinordertoinsult,todespoil,andtoterrorize?Olgarememberedthepitiful,humiliatedlookoftheoldpeoplewheninthewinterKiryakhadbeentakentobeflogged。Andnowshefeltsorryforallthesepeople,painfullyso,andasshewalkedonshekeptlookingbackatthehuts。

  AfterwalkingtwomileswiththemMaryasaidgood-bye,thenkneeling,andfallingforwardwithherfaceontheearth,shebeganwailing:

  “AgainIamleftalone。Alas,forpoorme!poor,unhappy!“

  Andshewailedlikethisforalongtime,andforalongwayOlgaandSashacouldstillseeheronherknees,bowingdowntosomeoneatthesideandclutchingherheadinherhands,whiletherooksflewoverherhead。

  Thesunrosehigh;itbegantogethot。Zhukovowasleftfarbehind。Walkingwaspleasant。OlgaandSashasoonforgotboththevillageandMarya;theyweregayandeverythingentertainedthem。

  Nowtheycameuponanancientbarrow,nowuponarowoftelegraphpostsrunningoneafteranotherintothedistanceanddisappearingintothehorizon,andthewireshummedmysteriously。

  Thentheysawahomestead,allwreathedingreenfoliage;therecameascentfromitofdampness,ofhemp,anditseemedforsomereasonthathappypeoplelivedthere。Thentheycameuponahorse’sskeletonwhiteninginsolitudeintheopenfields。Andthelarkstrilledunceasingly,thecorncrakescalledtooneanother,andthelandrailcriedasthoughsomeonewerereallyscrapingatanoldironrail。

  AtmiddayOlgaandSashareachedabigvillage。ThereinthebroadstreettheymetthelittleoldmanwhowasGeneralZhukov’scook。Hewashot,andhisred,perspiringbaldheadshoneinthesunshine。Olgaandhedidnotrecognizeeachother,thenlookedroundatthesamemoment,recognizedeachother,andwenttheirseparatewayswithoutsayingaword。Stoppingnearthehutwhichlookednewestandmostprosperous,Olgaboweddownbeforetheopenwindows,andsaidinaloud,thin,chantingvoice:

  “GoodChristianfolk,givealms,forChrist’ssake,thatGod’sblessingmaybeuponyou,andthatyourparentsmaybeintheKingdomofHeaveninpeaceeternal。“

  “GoodChristianfolk,“Sashabeganchanting,“give,forChrist’ssake,thatGod’sblessing,theHeavenlyKingdom“

  End

点击下载App,搜索"The Witch and other Stories",免费读到尾