第12章
加入书架 A- A+
点击下载App,搜索"TWENTY-THREE TALES",免费读到尾

  ’Whydon’tyouspeak?’saidSimon。’It’stoocoldtostayhere;wemustbegettinghome。Therenow,takemystick,andifyou’refeelingweak,leanonthat。Nowstepout!’

  Themanstartedwalking,andmovedeasily,notlaggingbehind。

  Astheywentalong,Simonaskedhim,’Andwheredoyoubelongto?’

  ’I’mnotfromtheseparts。’

  ’Ithoughtasmuch。Iknowthefolkshereabouts。Buthowdidyoucometobetherebytheshrine?’

  ’Icannottell。’

  ’Hassomeonebeenill-treatingyou?’

  ’Noonehasill-treatedme。Godhaspunishedme。

  ’OfcourseGodrulesall。Still,you’llhavetofindfoodandsheltersomewhere。Wheredoyouwanttogoto?’

  ’Itisallthesametome。’

  Simonwasamazed。Themandidnotlooklikearogue,andhespokegently,butyethegavenoaccountofhimself。StillSimonthought,’Whoknowswhatmayhavehappened?’Andhesaidtothestranger:

  ’Wellthen,comehomewithme,andatleastwarmyourselfawhile。’

  SoSimonwalkedtowardshishome,andthestrangerkeptupwithhim,walkingathisside。ThewindhadrisenandSimonfeltitcoldunderhisshirt。Hewasgettingoverhistipsinessbynow,andbegantofeelthefrost。Hewentalongsnifflingandwrappinghiswife’scoatroundhim,andhethoughttohimself:’Therenow——talkaboutsheepskins!Iwentoutforsheepskinsandcomehomewithoutevenacoattomybackandwhatismore,I’mbringinganakedmanalongwithme。Matryónawon’tbepleased!’Andwhenhethoughtofhiswifehefeltsad;butwhenhelookedatthestrangerandrememberedhowhehadlookedupathimattheshrine,hisheartwasglad。

  Simon’swifehadeverythingreadyearlythatday。Shehadcutwood,broughtwater,fedthechildreneatenherownmeal,andnowshesatthinking。Shewonderedwhensheoughttomakebread:noworto-morrow?Therewasstillalargepieceleft。

  ’IfSimonhashadsomedinnerintown,’thoughtshe,anddoesnoteatmuchforsupper,thebreadwilllastoutanotherday。’

  Sheweighedthepieceofbreadinherhandagainandagain,andthought:

  ’Iwon’tmakeanymoreto-day。Wehaveonlyenoughflourlefttobakeonebatch。WecanmanagetomakethislastouttillFriday。’

  SoMatryónaputawaythebread,andsatdownatthetabletopatchherhusband’sshirt。Whilesheworkedshethoughthowherhusbandwasbuyingskinsforawintercoat。

  ’Ifonlythedealerdoesnotcheathim。Mygoodmanismuchtoosimple;

  hecheatsnobody,butanychildcantakehimin。Eightroublesisalotofmoney——heshouldgetagoodcoatatthatprice。

  Nottannedskins,butstillaproperwintercoat。Howdifficultitwaslastwintertogetonwithoutawarmcoat。Icouldneithergetdowntotheriver,norgooutanywhere。Whenhewentoutheputonallwehad,andtherewasnothingleftforme。Hedidnotstartveryearlyto-day,butstillit’stimehewasback。Ionlyhopehehasnotgoneonthespree!’

  HardlyhadMatryónathoughtthis,whenstepswereheardonthethreshold,andsomeoneentered。Matryónastuckherneedleintoherworkandwentoutintothepassage。Thereshesawtwomen:

  Simon,andwithhimamanwithoutahat,andwearingfeltboots。

  Matryónanoticedatoncethatherhusbandsmeltofspirits。’Therenow,hehasbeendrinking,’thoughtshe。Andwhenshesawthathewascoatless,hadonlyherjacketon,broughtnoparcel,stoodtheresilent,andseemedashamed,herheartwasreadytobreakwithdisappointment。’Hehasdrunkthemoney,’thoughtshe,’andhasbeenonthespreewithsomegood-for-nothingfellowwhomhehasbroughthomewithhim。’

  Matryónaletthempassintothehut,followedthemin,andsawthatthestrangerwasayoung,slightman,wearingherhusband’scoat。Therewasnoshirttobeseenunderit,andhehadnohat。Havingentered,hestoodneithermoving,norraisinghiseyes,andMatryónathought:’Hemustbeabadman——he’safraid。’

  Matryónafrowned,andstoodbesidetheovenlookingtoseewhattheywoulddo。

  Simontookoffhiscapandsatdownonthebenchasifthingswereallright。

  ’Come,Matryóna;ifsupperisready,letushavesome。’

  Matryónamutteredsomethingtoherselfanddidnotmove,butstayedwhereshewas,bytheoven。Shelookedfirstattheoneandthenattheotherofthem,andonlyshookherhead。Simonsawthathiswifewasannoyed,buttriedtopassitoff。

  Pretendingnottonoticeanything,hetookthestrangerbythearm。

  ’Sitdown,friend,’saidhe,’andletushavesomesupper。’

  Thestrangersatdownonthebench。

  ’Haven’tyoucookedanythingforus?’saidSimon。

  Matryóna’sangerboiledover。’I’vecooked,butnotforyou。

  Itseemstomeyouhavedrunkyourwitsaway。Youwenttobuyasheep-skincoat,butcomehomewithoutsomuchasthecoatyouhadon,andbringanakedvagabondhomewithyou。I

  havenosupperfordrunkardslikeyou。’

  ’That’senough,Matryóna。Don’twagyourtonguewithoutreason!

  Youhadbetteraskwhatsortofman——’

  ’Andyoutellmewhatyou’vedonewiththemoney?’

  Simonfoundthepocketofthejacket,drewoutthethree-roublenote,andunfoldedit。

  ’Hereisthemoney。Trífonofdidnotpay,butpromisestopaysoon。’

  Matryónagotstillmoreangry;hehadboughtnosheep-skins,buthadputhisonlycoatonsomenakedfellowandhadevenbroughthimtotheirhouse。

  Shesnatchedupthenotefromthetable,tookittoputawayinsafety,andsaid:’Ihavenosupperforyou。Wecan’tfeedallthenakeddrunkardsintheworld。’

  ’Therenow,Matryóna,holdyourtongueabit。Firsthearwhatamanhastosay!’

  ’MuchwisdomIshallhearfromadrunkenfool。Iwasrightinnotwantingtomarryyou——adrunkard。Thelinenmymothergavemeyoudrank;andnowyou’vebeentobuyacoat——andhavedrunkittoo!’

  Simontriedtoexplaintohiswifethathehadonlyspenttwentykopeks;

  triedtotellhowhehadfoundtheman——butMatryónawouldnotlethimgetawordin。Shetalkednineteentothedozen,anddraggedinthingsthathadhappenedtenyearsbefore。

  Matryónatalkedandtalked,andatlastsheflewatSimonandseizedhimbythesleeve。

  ’Givememyjacket。ItistheonlyoneIhaveandyoumustneedstakeitfrommeandwearityourself。Giveithere,youmangydog,andmaythedeviltakeyou。’

  Simonbegantopulloffthejacket,andturnedasleeveofitinsideout;Matryónaseizedthejacketanditburstitsseams。Shesnatcheditup,threwitoverherheadandwenttothedoor。Shemeanttogoout,butstoppedundecided——shewantedtoworkoffheranger,butshealsowantedtolearnwhatsortofamanthestrangerwas。

  Matryónastoppedandsaid:’Ifhewereagoodmanhewouldnotbenaked。Why,hehasn’tevenashirtonhim。Ifhewereallright,youwouldsaywhereyoucameacrossthefellow。’

  ’That’sjustwhatIamtryingtotellyou,’saidSimon。’AsIcametotheshrineIsawhimsittingallnakedandfrozen。Itisn’tquitetheweathertositaboutnaked!Godsentmetohim,orhewouldhaveperished。WhatwasItodo?Howdoweknowwhatmayhavehappenedtohim?SoItookhim,clothedhim,andbroughthimalong。Don’tbesoangry,Matryóna。Itisasin。

  Remember,weallmustdieoneday。’

  AngrywordsrosetoMatryóna’slips,butshelookedatthestrangerandwassilent。Hesatontheedgeofthebench,motionless,hishandsfoldedonhisknees,hisheaddroopingonhisbreast,hiseyesclosed,andhisbrowsknitasifinpain。

  Matryónawassilent,andSimonsaid:’Matryóna,haveyounoloveofGod?’

  Matryónaheardthesewords,andasshelookedatthestranger,suddenlyherheartsoftenedtowardshim。Shecamebackfromthedoor,andgoingtotheovenshegotoutthesupper。Settingacuponthetable,shepouredoutsomekvas[7]。Thenshebroughtoutthelastpieceofbread,andsetoutaknifeandspoons。

点击下载App,搜索"TWENTY-THREE TALES",免费读到尾