第38章
加入书架 A- A+
点击下载App,搜索"The White Moll",免费读到尾

  Aminute,two,anotherpassed。AndthenRhodaGray,tight-lipped,herfacedrawnhard,asherownheadlightssuddenlyedgedawayfromtheroadandopenedwhatlookedlikeadeepravineonherleft,whiletheroadcurvedtotheright,flungafrenziedglancebackofher。Itwasherchance-heronechance。Danglarwasperhapsalittlemorethanahundredyardsintherear。Yes-now!Hisheadlightswerestreamingoutonherleftashe,too,touchedthecurve。Theright-handsideofhercar,theright-handsideoftheroadwereinblackness。Shecheckedviolently,almosttoastop,theninstantlyopenedthethrottlewideoncemore,wrenchingthewheelovertoheadthemachinefortheravine;andbeforethecarpickedupitsmomentumagain,shedroppedfromtheright-handside,dartedtothefaredgeoftheroad,andflungherselfflatdownupontheground。

  Thegreat,blackbodyofhercarseemedtosailoutintonothingnesslikesomeweirdaerialmonster,theheadlightsstreaminguncannilythroughspace-thenblackness-andaterrificcrash。

  Andnowtheothercarhadcometoastopalmostoppositewhereshelay。Danglarandthetwochauffeurs,shoutingateachotherinwildexcitement,leapedoutandrushedtotheedgeoftheembankment。

  Andthensuddenlytheskygrewredasagreattongue-flameshotupfrombelow。Itoutlinedtheformsofthethreemenastheystoodthere,until,abruptly,asthoughwithoneaccord,theyrushedpell-melldowntheembankmenttowardtheburningwreckage。AndastheydisappearedfromsightRhodaGrayjumpedtoherfeet,sprangforDanglar’scar,flungherselfintothedriver’sseat,andthecarshotforwardagainalongtheroad。

  Ashout,awildchorusofyells,thereportsofafusilladeofshotsreachedher;shecaughtaglimpseofformsrunninginsanelyafterheralongtheedgeoftheembankment-thensilencesavefortheroarofthespeedingcar。

  Shedroveonandon。Somewhere,nearingatown,shesawatraininthedistancecominginherdirection。Shereachedthestationfirst,andleftthecarstandingthere,and,withthetornveiloverherfaceagain,tookthetrain。

  Shewasweak,undone,exhausted。Evenhermindrefuseditsfunctionsfurther。Itwasonlyinasubconsciouswaysherealizedthat,whereshehadthoughtnevertogotothegarretagain,thegarretandtheroleofGypsyNanwere,morethanevernow,hersolerefuge。TheplotagainstCloranhadfailed,buttheycouldnotblamethaton“Bertha’s“non-appearance;andsinceithadfailedshewouldnotnowbeexpectedtoassumethedeadwoman’spersonality。

  True,shehadnot,ashadbeenarranged,reachedtheSilverSphinxateleven,buttherewereahundredexcusesshecouldgivetoaccountforherbeinglateinkeepingtheappointmentsothatshehadarrivedjustintime,say,toseeDanglardashwildlyinpursuitofawomanwhohadjumpedintothecarthatshewassupposedtotake!

  Thegarret!Thegarretagain-andGypsyNan!Hersurroundingsseemedtobecomeablanktoher;heractionstobepromptedbysomepurelymechanicalsense。Shewasconsciousonlythatfinally,afteraninterminabletime,shewasinNewYorkagain;andafterthat,long,longafterthat,dressedasGypsyNan,shewasstumblingupthedark,ladder-likestepstotheattic。

  Howherfootstepsdragged!Sheopenedthedoor,staggeredinside,lockedthedooragain,andstaggeredtowardthecot,anddroppeduponit;andthegraydawncameinwithniggardlylightthroughthegrimylittlewindowpanes,asthoughtimorouslyinquisitiveofthisshawledanddissolutefigureproneandmotionless,thisfigurewhoinotherdawnshadfoundneithersleepnorrest-thisfigurewholaytherenowasonedead。

  RhodaGrayopenedhereyes,and,fromthecotuponwhichshelay,staredwithdrowsycuriosityaroundthegarret-andinanotherinstantwassittingboltupright,alertandtense,asthefullfloodofmemorysweptuponher。

  Therewasstillameagerlightcreepinginthroughthesmall,grimywindowpanes,butitwasthelightofwaningday。Shemusthaveslept,then,allthroughthemorningandtheafternoon,sleptthedead,heavysleepofexhaustionfromthemomentshehadflungherselfdownhereafewhoursbeforedaybreak。

  Sheroseimpulsivelytoherfeet。Itwasstrangethatshehadnotbeendisturbed,thatnoonehadcometothegarret!Therecollectionoftheeventsofthenightbeforewerecrowdingthemselvesuponhernow。Inviewoflastnight,inviewofherfailuretokeepthatappointmentintheroleofDanglar’swife,itwasverystrangeindeedthatshehadbeenleftundisturbed!

  Subconsciouslyshewasawarethatshewashungry,thatitwaslongsinceshehadeaten,and,almostmechanically,shepreparedherselfsomethingnowfromthestorethegarretpossessed;but,evenassheate,hermindwasfarfromthoughtsoffood。Fromthefirstnightshehadcomehereandself-preservationhadthrustthismiserableroleofGypsyNanuponher,fromthatfirstnightandfromthefollowingnightwhen,tosavetheSparrow,shehadbeenwhirledintothevortexofthegang’scriminalactivities,hermindracedonthroughthesequenceofeventsthatseemedtohavespannedsomevast,immeasurablespaceoftimeuntiltheyhadbroughtherto-lastnight。

  Lastnight!Shehadthoughtitwastheendlastnight,butinstead-Thedarkeyesgrewsuddenlyhardandintent。Yes,shehadcounteduponlastnight,when,withthenecessaryproofinherpossessionwithwhichtoconfrontDanglarwiththecrimeofmurder,shecouldwringfromthemanallthatnowremainednecessarytosubstantiateherownstoryandclearherselfintheeyesofthelawofthatrobberyatSkarbolov’santiquestoreofwhichshewasheldguilty-andinsteadshehadbarelyescapedwithherlife。Thatwasthestoryoflastnight。

  Hereyesgrewharder。Well,thewaywasstillopen,wasn’tit?

  Lastnighthadchangednothinginthatrespect。To-night,astheWhiteMoll,shehadonlytofindandcornerDanglarasshehadplannedtodolastnight。Shehadstillonlytogetthemanalonesomewhere。

  RhodaGray’shandsclenchedtightly。Thatwasallthatwasnecessary-justthesubstantiationofherownstorythattheplottorobSkarbolovlayatthedoorofDanglarandhisgang;or,rather,perhaps,thattheplotwasinexistencebeforeshehadeverheardofSkarbolov。

  Itwouldproveherownstatementofwhatthedyingwomanhadsaid。

  Itwouldexonerateherfromguilt;itwouldprovethat,ratherthanhavinganyintentionofcommittingcrime,shehadtakentheonlymeanswithinherpowerofpreventingone。TherealGypsyNan,Danglar’swife,whohaddiedthatnight,bad,evenineleventh-hourpenitence,refusedtoimplicatehercriminalassociates。Therewasacrimeprojectedwhich,unlessshe,RhodaGray,wouldagreetoforestallitinpersonandwouldgiveheroathnottowarnthepoliceaboutitandsoputtheactualcriminalsinjeopardy,wouldgoontoitsfulfillment!

  Sherememberedthatnightinthehospital。Thescenecamevividlybeforehernow。Thewoman’spleading,thewoman’sgrimloyaltyevenindeathtoherpals。She,RhodaGray,hadgivenheroath。

  Itbecamenecessaryonlytosubstantiatethosefacts。Danglarcouldbemadetodoit。ShehadnowinherpossessiontheevidencethatwouldconvicthimofcomplicityinthemurderofDeemer,andforwhichmurdertheoriginalGypsyNanhadgoneintohiding;sheevenhadinherpossessionthemissingjewelsthathadpromptedthatmurder;shehad,too,theevidencenowtobringtheentiregangtojusticefortheirmyriaddepredations;sheknewwheretheirsecrethoardofill-gottengainswashidden-hereinthisattic,behindthatingeniouslycontrivedtrap-doorintheceiling。Sheknewallthis;andthisinformationplacedbeforethepolice,providingonlyitwasbackedbytheproofthattheschemetorobSkarbolovwastobecarriedoutbythegang,asshe,RhodaGray,wouldsaythedyingwomanhadinformedher,wouldbemorethanenoughtoclearher。ShehadnothadthisproofonthatfirstnightwhenshehadsnatchedatthemantleofGypsyNanasthesolemeansofescapefromRoughRorke,ofheadquarters;shedidnothaveitnow-butshewouldhaveit,stakeallandeverythinginlifeshehadtohaveit,forit,initself,literallymeanteverythingandall-andDanglarwouldmakeawrittenconfession,orelse-orelse-Shesmiledmirthlessly。Thatwasall!Lastnightshehadfailed。To-nightshewouldnotfail。Beforemorningcame,ifitwerehumanlywithinherpower,sheandDanglarwouldhaveplayedouttheirgame-totheend。

  Andnowapuckercameandgatheredherforeheadintolittlefurrows,andanxietyandperplexitycreptintohereyes。Anotherthoughttormentedher。IntheexposurethatwastocometheAdventurer,aliasthePug,wasinvolved。Wasthereanywaytosavethemantowhomsheowedsomuch,thesplendidlychivalrous,high-couragedgentlemansheloved,thethiefsheabhorred?

  Shepushedtheremainsofherfrugalmealawayfromher,stoodupabruptlyfromthericketywashstandatwhichshehadbeenseated,andcommencedtopacenervouslyupanddownthestark,baregarret。

  Wherewasthelineofdemarcationbetweenrightandwrong?Wasitagrievoussin,oraninfinitelyhumanthingtodo,towarnthemansheloved,andgivehimachancetoescapethenetshemeanttofurnishthepolice?Hewasathief,evenamemberofthegang-thoughheusedthegangashispuppets。Didethicscountwhenonewhohadstoodagainandagainbetweenherandperilwashimselfindangernow?Woulditbearighteousthing,oranactofdespicableingratitude,totraphimwiththerest?

  Shelaughedoutshortly。Warnhim!Ofcourse,shewouldwarnhim!

  Butthen-what?Sheshiveredalittle,andherfacegrewdrawnandtired。Itwastheold,oldstoryofthepitcherandthewell。Itwasalmostinevitablethatsoonerorlater,forsomecrimeoranother,themanshelovedwouldbecaughtatlast,andwouldspendthegreaterportionofhisdaysbehindprisonbars。Thatwaswhatthelovethathadcomeintoherlifeheldasitspromisetoher!Itwasterribleenoughwithoutheragencybeingthemeansofplacinghimthere!

  Shedidnotwanttothinkaboutit。Sheforcedhermindintootherchannels,thoughtheywerescarcelylessdisquieting。WhywasitthatduringthedayjustpasttherehadbeennotasignfromDanglaroranyoneofthegang,wheneveryplanoftheirshadgoneawrylastnight,andshehadfailedtokeepherappointmentintheroleofDanglar’swife?Whywasit?Whatdiditmean?SurelyDanglarwouldneverallowwhathadhappenedtopassunchallenged,and-wasthatsomeonenow?

  Shehaltedsuddenlybythedoortolisten,herhandgoinginstinctivelytothewide,voluminouspocketofhergreasyskirtforherrevolver。Yes,therewasafootstepinthehallbelow,butitwasdescendingnowtothegroundfloor,notcomingup。Sheevenheardthestreetdoorclose,butstillshehungthereinastrained,tenseway,andintoherfacetherecamecreepingagraydismay。Herpocketwasempty。

  Therevolverwasgone!Itsloss,pregnantwithahundredominouspossibilities,seemedtobringapanicfearuponher,holdingherforamomentinert-andthensherushedfranticallytothecot。

点击下载App,搜索"The White Moll",免费读到尾