\"No。\"
\"Ain’titabeute?\"
\"Yes。\"Kentnoddedhisheadapprovingly,intentonhumoringthisstrangevisitor,butwhollyunpreparedfortheoutburstwhichwastofollowhisefforttobeagreeable。
\"Youblasted,bloomin’,burgoo—eatin’son—of—a—sea—swab!Wotdoyoumean,asayin’themostonsightlythingGawdAlmightyeverputonthefaceo’manisabeute?Wotdoyoumean,you——\"
AndthereatthisfierysonoftheseabrokeoffintoastringofOrientalprofanity,minglinggodsanddevils,lineagesandmen,metaphorsandmonsters,withsosavageavirilitythatJacobKentwasparalyzed。Heshrankback,hisarmsliftedasthoughtowardoffphysicalviolence。Soutterlyunnervedwashethattheotherpausedinthemid—swingofagorgeousperorationandburstintothunderouslaughter。