Dartiewaslyingonthebedinhisdressing-room,fullyredressedinabluesergesuitandpumps;hisarmswerecrossedbehindhishead,andanextinctcigarettedroopedfromhismouth。
Winifredrememberedridiculouslytheflowersinherwindow-boxesafterablazingsummerday;thewaytheylay,orratherstood——
parched,yetrestedbythesun’sretreat。Itwasasifalittledewhadcomealreadyonherburnt-uphusband。
Hesaidapathetically:”Isupposeyou’vebeentoParkLane。How’stheoldman?”
Winifredcouldnothelpthebitteranswer:”Notdead。”