Mistclungthereamongthebluishtreeshapes,beyondrangeofthelamps。Howmanyhundredtimeshehadwalkedpastthosetreesfromhisfather’shouseinParkLane,whenhewasquiteayoungman;orfromhisownhouseinMontpellierSquareinthosefouryearsofmarriedlife!And,to-night,makinguphismindtofreehimselfifhecouldofthatlonguselessmarriagetie,hetookafancytowalkon,inatHydeParkCorner,outatKnightsbridgeGate,justasheusedtowhengoinghometoIreneintheolddays。Whatcouldshebelikenow?——howhadshepassedtheyearssincehelastsawher,twelveyearsinall,sevenalreadysinceUncleJolyonleftherthatmoney?Wasshestillbeautiful?Wouldheknowherifhesawher?
’I’venotchangedmuch,’hethought;’Iexpectshehas。Shemademesuffer。’Herememberedsuddenlyonenight,thefirstonwhichhewentouttodinneralone——anoldMalburiandinner——thefirstyearoftheirmarriage。Withwhateagernesshehadhurriedback;
and,enteringsoftlyasacat,hadheardherplaying。Openingthedrawingroomdoornoiselessly,hehadstoodwatchingtheexpressiononherface,differentfromanyheknew,somuchmoreopen,soconfiding,asthoughtohermusicshewasgivingahearthehadneverseen。Andherememberedhowshestoppedandlookedround,howherfacechangedbacktothatwhichhedidknow,andwhatanicyshiverhadgonethroughhim,forallthatthenextmomenthewasfondlinghershoulders。Yes,shehadmadehimsuffer!
Divorce!Itseemedridiculous,afteralltheseyearsofutterseparation!Butitwouldhavetobe。Nootherway!’Thequestion,’hethoughtwithsuddenrealism,’is——whichofus?Sheorme?Shedesertedme。Sheoughttopayforit。There’llbesomeone,Isuppose。’Involuntarilyheutteredalittlesnarlingsound,and,turning,madehiswaybacktoParkLane。
CHAPTERV