NextdaywordwassentaroundthatschoolwastobeginthecomingMonday;soSaturdayafternoonthepeoplewhohadchildrenlargeenoughtogosentthebiggestofthemtocleantheschoolhouse。
May,Leon,andIwenttodoourshare。Justwhentherewereaboutabushelofnutshells,andwitheredapplecores,andinkypaperonthefloor,theblackboardhalfcleaned,andashestraileddeepbetweenthestoveandthewindowBillyWilsonwasthrowingthemfrom,someoneshouted:“TherecomesMr。StantonwithHer。“
Allofusdroppedeverythingandrantothesouthwindows。I
tellyouIwasproudofourbigwhiteteamasitcameprancingdownthehill,andthegleamingpatentleathertrimmings,andthebrasssidelampsshininginthesun。Fathersatverystraight,drivingratherfast,asifhewouldasliefgetitoverwith,andinsteadofridingonthebackseat,wheremotheralwayssat,theteacherwasinfrontbesidehim,andsheseemedtobetalkingconstantly。Welookedateachotherandgroanedwhenfatherstoppedatthehitchingpostandgotout。Ifwehadtriedtoseewhatadreadfulmusswecouldmake,thingscouldhavelookednoworse。Ithinkfathertoldhertowaitinthecarriage,butweheardhercry:“OhMr。Stanton,letmeseethedearchildrenI’mtoteach,andwhereI’mtowork。“
Hoppedistheword。Shehoppedfromthecarriageandcamehoppingafterfather。Shewasastallasaclothespropandscarcelyasfat。Thereweregrayhairscomingonhertemples。