Afteramoment’ssurprise,Craigrosetohisfeet,and,facinghimsquarely,tooktheofferedhandinbothofhisandhelditfastwithoutaword.Graemewasthefirsttospeak,andhisvoicewasdeepwithemotion——
’Youareagreatman,agoodman.I’dgivesomethingtohaveyourgrit.’
PoorCraigstoodlookingathim,notdaringtospeakforsomemoments,thenhesaidquietly——
’Notgoodnorgreat,but,thankGod,notquiteatraitor.’
’Goodman!’wentonGraeme,pattinghimontheshoulder.’Goodman!Butit’stough.’