Silencethenensued,and,onasignfromIvanOgareff,Sangarreadvancedtowardsthegroup,inthemidstofwhichstoodMarfa。
TheoldSiberiansawher,andknewwhatwasgoingtohappen。
Ascornfulsmilepassedoverherface。ThenleaningtowardsNadia,shesaidinalowtone,“Youknowmenolonger,mydaughter。
Whatevermayhappen,andhoweverhardthistrialmaybe,notaword,notasign。Itconcernshim,andnotme。“
AtthatmomentSangarre,havingregardedherforaninstant,putherhandonhershoulder。