speakingFrauleininhercompany;shereadilyacceptedthefactofMrs。
March’snationality,butfoundnothingwonderfulinit,apparently;andwhensheleftthetrainsheleftMrs。MarchtorecallwithfondregrettheolddaysinItalywhenshefirstcameabroad,andcouldmakeawholecarriagefullofItaliansbreakintoohsandahsbysayingthatshewasanAmerican,andtellinghowfarshehadcomeacrossthesea。
“Yes。”Marchassented,“butthatwasagreatwhileago,andAmericansweremuchrarerthantheyarenowinEurope。TheItaliansaresomuchmoresympatheticthantheGermansandEnglish,andtheysawthatyouwantedtoimpressthem。Heavenknowshowlittletheycared!Andthen,youwereaveryprettyyounggirlinthosedays;oratleastIthoughtso。”
“Yes。”shesighed,“andnowI’maplainoldwoman。”
“Oh,notquitesobadasthat。”