CaptainElishamethisgazefrankly。”Wheredidthisaccidenthappen?”askedMr。Dunn,hiscondescendingsmileabsent。”AtthecornerofSaintNicholasAvenueandOneHundredandTwenty-
EighthStreet。IthappenedlastFridaymornin’,aweekago。Andthecarthathithimwasayellowone。”
Malcolmdidnotanswer。Hispalefacegrewpaler,andthenflushedabrilliantred。Thecaptainseemedtofeelsorryforhim。”Naturally,”hewenton,”whenIheardaboutit,IrememberedwhatyoutoldMr。Sylvesterandmeattheclubthatafternoon。I
understandhow’twas,ofcourse。Youneverthoughtyou’ddoneanyrealharmandjustwenton,thinkin’’twasagoodjoke,muchasanything。Ifyou’dknownyou’dreallyhurtthepooroldman,you’dhavestoppedtoseehim。Iunderstandthat。But——””Lookhere!”interruptedDunn,sharply,”didCarolinesendyoutome?””Caroline?No,no!Shedon’tknow’twasyourautomobileatall。
Ineversaidawordtoher,’tain’tlikely。Butaforeshespentanyofhermoney,Ithoughtyou’doughttoknow,becauseIwassureyouwouldn’tlether。That’sthewayI’dfeel,andIfelt’twasnomore’nhonesttogiveyouthechance。Icomeonmyownhook;shedidn’tknowanythingaboutit。”