Sheputherhandforwardanddraggeditaway,triedagain,andstartedbackwithacry。Hefrowned。
“Why,I’dlethertakecornfrommyface,“saidPaul,“onlyshebumpsabit。She’seversoneat。Ifshewasn’t,look,howmuchgroundshe’dpeckupeveryday。”
Hewaitedgrimly,andwatched。AtlastMiriamletthebird,peckfromherhand。Shegavealittlecry——fear,andpainbecause,offear——ratherpathetic。Butshehaddoneit,andshediditagain。
“There,yousee,“saidtheboy。”Itdoesn’thurt,doesit?”
Shelookedathimwithdilateddarkeyes。